Så enkelt är det. En maskin att sitta och känna sig nostalgisk med, att skriva långa brev till kärleken och julkort till vänner. Föreställ er känslan när man lämnar in en uppsats om 1920-talet inlämnad på fin skrivmaskins text. Formen och typsnitt är ju också väldigt trevlig. Sådär lagom mysig liksom. Vill fylla mitt rum med små visdomsord och lappar. Omtänksamma ord som får mig att le eller kommentarer som är fläckade av tårar och suddigt bläck. Men en skrivmaskin är inte bara det, den är så fin och unik i sig. Att ha den mitt på ett plant industriellt skrivbord helt enkel. Problemet är nu inte bara var jag skall finna min dröm utan, bläck, papper tillhör också listan som radas upp på svåra frågor.