Cakepops har varit dagens sysselsättning samt allt annat än det jag borde gjort. Tro mig, jag vägrade alltså städning, träning och pluggning. Känns precis som den gammla vanliga jag. Ständigt fast i ett kaos med ena foten i himmelen och andra i Helvetet, min hand greppar en stor resväska som innehåller allt vad jag äger, städigt på jakt efter oupptäckta och spännande platser, min blick är fastnaglad på stora mål och drömmar, tankar om en bättre värld och en tid lös jord utan sorger bedrövelser och fattigdom. Ändå vet jag att detta är så långt borta. Jag är den jag är men ändå utom räckhåll. En mur gör så allting skiljs åt. Inte obräckbar om alla kämpar, men ensamma är det fruktansvärt svårt att riva den hårt fastmurade tegelmur. Ett ord som borde användas oftare, ett ord som behövs; tillsammans. Det må vara klychigt, uttjatat och tråkigt men låt det vara så. Utan det magiska lilla ordet skulle varken du eller jag känna någon större lust att vandra på denna planet. Ja du och jag skulle inte ens existera. Utan tillsammans, ingenting alls. Så, en djup förklaring till mig själv. Flummigt och Dåligt kompinerat, från det ena till det andra. ändå är jag stolt att sätta mitt namn bakom det. nu. Det allt började med, Cakepops♥