flyktväg
Jag flyr över grusvägars hårda mark.
Jagad av intet som skapat.
Avlat under ångestens patriark.
Alla övriga band har jag kapat.
Min kropp bär min bristande skälvande själ.
den flyr likt en skräckslagen hare.
min kropp är min arma själs akilleshäl.
Att fortsätta är det ände tänkbare.
Och då när jag springer i fruktanes takt.
Kämpar mot viljor och tankar.
Och då när tillfället tog sig i akt.
Lägger fiendens båt ankar.
Den korsar min sårbara maktlösa gång.
Med tankar om hjälp och nåd.
Men allt jag gör är ett flyktsamt språng.
Flyr mot ångestens krigsdåd.
Ack ja, ett krig har vi fått förklara.
Ett slag tilkännaget av jaget, mot jaget.
För när benen bryter min kalla snara.
vet jag att ni vunnit slaget.
Men långt före det jag gav upp, sade nej.
Jag visste och trodde på slutet.
Hoppades flyktamt av tankarnas ej.
bandet mellan förnuft och känsla var brutet.
Min åsikt, min tanke var det ända relevanta.
Omvärlden startade men slutade involveras.
Och valkarna de slutade vara markanta.
För här skulle det mot målet marscheras.
Men när målet var nått enligt måttbandets syn.
Fortsatte riktpunkten spridas.
Min kropp var så lämlös, under bara hyn.
rimligheten skulle överskridas.
Jag slutade visa, jag försvann i min hjord.
Att räddas var en tanke blott.
Och trots mina näras varnande ord.
Var vishet det sista jag fått.
så, Jag flyr över grusvägars hårda mark.
Jagad av intet som skapat.
Avlat under ångestens patriark.
Alla övriga band har jag kapat.
Jag flyr över grusvägars hårda mark.
Jagad av intet som skapat.
Avlat under ångestens patriark.
Alla övriga band har jag kapat.
-
Min kropp bär min bristande skälvande själ.
den flyr likt en skräckslagen hare.
mitt jag är min arma akilleshäl.
Att fortsätta är det ände tänkbare.
-
Och då när jag springer i fruktanes takt.
Kämpar mot viljor och tankar.
Och då när tillfället tog sig i akt.
Lägger fiendens båt ankar.
-
Den korsar min sårbara maktlösa gång.
Med tankar om hjälp och nåd.
Men allt jag gör är ett flyktsamt språng.
Flyr mot ångestens krigsdåd.
-
Ack ja, ett krig har vi fått förklara.
Ett slag tilkännaget av jaget, mot jaget.
För när benen bryter min kalla snara.
vet jag att ni vunnit slaget.
-
Men långt före det jag gav upp, sade nej.
Jag visste och trodde på slutet.
Hoppades flyktamt av tankarnas ej.
bandet mellan förnuft och känsla var brutet.
-
Min åsikt, min tanke var det ända relevanta.
Omvärlden startade men slutade involveras.
Och ytorna de slutade vara markanta.
För här skulle det mot målet marscheras.
-
Men när målet var nått enligt måttbandets syn.
Fortsatte riktpunkten spridas.
Min kropp var så lämlös, under bara hyn.
rimligheten skulle överskridas.
-
Jag slutade visa, jag försvann i min hjord.
Att räddas var en tanke blott.
Och trots mina näras varnande ord.
Var vishet det sista jag fått.
-
så, Jag flyr över grusvägars hårda mark.
Jagad av intet som skapat.
Avlat under ångestens patriark.
Alla övriga band har jag kapat.
Kommentarer
Trackback
