Åh vilken jobbig dag! vaknade med världens bottenhumör och insåg att dagen verkligen inte börjat bra! Jag packade iallafall ihop mina saker i en halvtrasig papperskasse och bar ut den mot bussen, sist som vanligt, och där, mitt på grusgången, bestämde sig påsen för att gå sönder. Så jag stod där, hjälplös, mitt i ingenstans med 54 ungdomar som väntade på mig och min väska gick sönder. En mycket godhjärtad hjälpledare lyckades med nöd och näppe fixa fram en påse åt mig iallafall. en sop påse. i mycket känslig plast med en tjocklek på cirka nollkommanollnollen millimeter. Bättre än ingenting men det var nästan ingenting. Efter en evighetslång väntan var allt placerat, läs nedskruttat, i påsen och intryckt i bussen så gav vi oss iväg till kyrkan. Där bar vi in våra väskor och min plastpåse till försammlingshemmet. Kyrkan hette nästa programpunkt och sedan skulle min mor komma efter oss. Tror ni inte då att hennes telefon är trasig och hon är påväg till fel kyrka. Dock värmde vi oss i försammlingshemmet med lite kyrkkaffe och sedan kom mor. där efter for jag hem, Hem till min varma säng. åh. ljuvt.