En sak som ofta slår mig när jag är ute och reser är hur otroligt bortskämda vi är! Jag tänker på de stackars barnen i indien som knappt har mat för dagen, tak över huvudet eller tillgång till rent vatten! Och här sitter jag och tycker synd om dem, kanske ger jag dem en slant eller två men när jag kommer hem är det som bortblåst! Jag kommer inte ihåg hur illa de tfaktiskt kan vara utan istället smäller jag min telefon i golvet och skriker när den är lite trög, då existerar inte ens tanken att det finns någon som har det sämre än mig, med en ännu trögare telefon eller ännu sämre möjligheter! men åandra sidan är en av mian högsta drömmar att volentär arbeta och min familj och jag ger 48 euro per månad åt UNICEF. Om Hela sverige skulle ge en euro till Unicef så skulle i praktiken 75000 barn i nepal kunna gå i skola ett år! och det bara i sverige. Vi kan alla hjälpa till, dra vårt strå till stacken, och nu drar jag mitt!