i dödmansgrepp

fryser. huttrar hysteriskt i dessa minusgrader. kölden kryper upp och våldgästar mig ända in i benen. Min märg fryser till is. mitt hjärta, hela min kropp skriker, den protesterar, agerar mot kylan som krampaktigt håller sig kvar i mig. åh ge mig bara frid, ge mig tid, ge mig värme igen. då blir det nog så mycket bättre, kanske lite nästan bra.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0